Eldkastaren

Svindleri javisst

2010-09-03T13:46:00.000-07:00

Person på Finansinspektionen:

"Banken har grovt misskött sig"
Andersson ångrar absolut inte att FI drog in HQ Banks tillstånd i lördags. Han vidhåller att bankens ledning "grovt misskött sig".
- De har antingen ljugit eller varit inkompetenta. Båda sakerna är otroligt allvarligt.

Genom att vilseleda marknaden har en person i bolagsledande ställning - t ex VD eller styrelseledamot - i princip alltid uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet begått brottet svindleri. Att den vilseledande informationen också måste ha syftat till att påverka synen på bolagets ställning i ekonomiskt perspektiv ligger nämligen i sakens natur - bolagsledningen lämnar inte information som har något annat syfte än att beskriva bolagets ställning.

Som man i nuläget uppfattar läget i banken tycks det inte alls omöjligt att flera personer riskerar att åtalas för svindleri, eller mer troligt, grovt svindleri.

Helt säkert finns det på ett företag som allvarligt misskötts av bolagsledningen - på ett sätt som HQ Bank nu påstås ha blivit hanterad - personer som de facto har begått brottet svindleri. Det är bara att önska EKM lycka till. Det behövs. EKM har inte precis varit framgångsrika i sina försök att beivra ekonomisk brottslighet.

Varför kan inte Statsrådsberedningens rättschef lagen?

2007-04-20T11:14:00.000-07:00

JO Nils-Olof Berggren har den 20 april 2007meddelat beslut med följande lydelse:
Anmälan mot Regeringskansliet, Statsrådsberedningen

Pandan har i en skrivelse den 8 mars 2007 ställd till chefsjustitieombudsmannen Mats Melin anmält Regeringskansliet, Statsrådsberedningen, med anledning av handläggningen av ett ärende om handlingsutlämnande. Anmälan har överlämnats till mig eftersom den rör mitt tillsynsområde.
Pandan har i sin anmälan framfört i huvudsak följande. Genom en skrivelse som skickades den 6 oktober 2006 till Regeringskansliet begärde han att få ta del av handlingar innehållande inpasseringsuppgifter m.m. angående dåvarande statssekreteraren Lars Danielsson. Han påminde sedan om sin framställning, bl.a. genom en skrivelse till rättschefen Christina Weihe den 7 december 2006 i vilken han också utökade sin begäran. Vid tiden för anmälan till JO hade han ännu inte fått något besked i ärendet och än mindre något motiverat avslagsbeslut.
Muntliga upplysningar om handläggningen har hämtats in från Statsrådsberedningen (se bilagda tjänsteanteckning).
––––––––––––––––––––––––––––––––––––
Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen skall en allmän handling som får lämnas ut – som alltså inte omfattas av någon sekretessbestämmelse – på begäran ”genast eller så snart det är möjligt” på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Av 2 kap. 13 § tryckfrihetsförordningen framgår vidare att den som önskar ta del av en almän handling även har rätt att mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En sådan begäran skall behandlas skyndsamt.

Av de upplysningar som Statsrådsberedningen har lämnat framgår att det har förelegat speciella förhållanden i det aktuella ärendet om handlingsutlämnande. Dessa förhållanden kan dock med hänsyn till det skyndsamhetskrav som gäller inte anses motivera den i ärendet uppkomna tidsutdräkten. Statsrådsberedningen borde långt tidigare ha vidtagit ytterligare åtgärder med avsikt att utifrån vad som då var känt ge Pandan besked angående prövningen av hans framställningar.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
Nils-Olof Berggren

SL tar priset och slår ett slag för automatbranschen

2007-01-31T07:38:00.000-08:00

Personer som inte hanterar sina egna pengar har en förkärlek för att elda med dem i kaminen

Globaliseringen gör att världen kommer allt närmare och med den både det ljuva italienska och det något mindre glamorösa bengaliska köket.

I de nya matvanornas kölvatten följer dessvärre kontinentala later som korruption och ineffektivitet; ren dumhet har väl funnits här i alla tider. På bussen från Odenplan noterade jag imorse ett tidens tecken. Tre meter efter busshållplatsen finns ett stoppljus. Buss nummer 4 inväntar några minuter tiden för avgång. Exakt på utsatt tid slår han igen dörrarna och kör, tre meter. Stoppljuset är rött. Kan någon förklara varför denne chaufför inte inväntar grönt ljus innan han stänger dörrarna och kör? Då hade killen som stod och bankade på dörren kunnat få åka med.

Inne på bussen gör man reklam för sig själv, SL alltså: "Priset går från 20 till 40 kronor den 29/1 - kort lönar sig." Man förvånas något över att det inte finns en lag mot dylik fördubbling av biljettpriserna. Men datumet känns än mer märkligt: från den 29 januari? Kunde inte folk åka billigare månaden ut? Varför inte från den 1 februari (eller den 1 januari för den delen om det ekonomiska fick styra)? Ah, den 29:e är en måndag... Men vad har måndagar för signifikant och oomkullrunkelig betydelse?! Var det så viktigt att de nya priserna började gälla en måndag blir det än mer obegripligt att den inte genomfördes den 1/1 (japp, en måndag).

Fick SL bestämma skulle väl varje år börja med en måndag och vi som fyller år den 19 oktober skulle alltid fylla år på en fredag. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Dessvärre har SL mycket större befogenheter än så: ett nytt avgiftssystem skall införas till okända (men, misstänker jag, betydande) kostnader. Även där roar sig SL med att göra lite reklam, på varje spärr sitter en plastbit som informerar om detta. Varför? Behöver jag som resenär känna till att spärrarna i framtiden skall bytas ut?! (Är det för övrigt något fel på nuvarande spärrar?) Någon annan som inte har en susning om det är den för investeringen ansvarige på SL. På en direkt fråga vad de nya spärrarna skall kosta svarar han med besked:

Det vet jag inte, men det gör inget - de nya prishöjningarna täcker investeringen.

Ja, men vad bra! Då vet vi i varifrån pengarna tas. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Det vet vi också när det gäller de till sommaren återinförda trängselavgifterna för bilar. Regeringens trafikutredare föreslår däremot finurligt att dessa skall bli avdragsgilla ("undantaget gick an under försöket i sju månader men när de skall permanentas kan vi inte ha sådana undantag"). Perfekt. Detta innebär att folk inte kommer att låta sig påverkas av dem i någon större utsträckning. Varför inte bara kalla dem "avgifterna" sedan målsättningen med dem omedvetet rationaliserats bort? Eller varför inte strunta i att återinföra dem alls om det är så besvärligt att se till att de resulterar i det enda som gör dem värda namnet?

Kostnaderna för SL:s "det lönar sig kort" är inte avdragsgillt då det inte når upp till ribban som måste överskridas för att få dras av som resekostnader. Men det kan ju var och en räkna ut. Vem skulle då finansiera idioten som ansvarar för SL:s stora satsning på nya spärrar? Vän av ordning och tysk effektivitet skulle uppskatta om några pengar satsades på själva förflyttandet av de resande från A till B.

Och hur var det med de globala influenserna? Har vi i utbyte för ineffektivitet och färsk pasta påverkat omvärlden något? Jag har svårt att tro att surströmmingen gjort succé i Rom eller Dhaka. Däremot finns världens effektivaste krishanterare i Italien och Nobels senaste fredspristagare i Bangladesh. Bravo Sverige!

Go SL! Go trafikutredaren! Noobs...

En professors bekännelser

2007-01-17T03:01:00.000-08:00

Det var en gång en professor i processrätt som tog sig friheten att inte sätta korrekta betyg på tentander han irriterade sig på.

Efter en sedvanlig tentagenomgång höjde han ofta sitt förmanande finger och meddelade att det var mycket osannolikt att någon student hade fått fel betyg eftersom han (till skillnad från andra professorer?) gick igenom tentamensresultat som låg på gränsen till ett högre betyg och granskade dessa extra noggrannt.

En gång hävdade han efter genomgången, under det att studenterna formerade en ringlande kö fram till katedern, att:

"Det finns maximalt två i populationen som kan tänkas höjas upp".

Det verkade som att han syftade på två studenter där han efter noga övervägande bestämt sig för ett lägre betyg men att detta eventuellt kunde "diskuteras". Då populationen utgjordes av ett drygt hundratal studenter var det för dem ett rätt nedslående besked men alla hoppades säkert hålla en vinstlott i handen (kopian på sin tenta).

Då alla utom två studenter betats av och skickats iväg, utan att någon fått löften om höjt betyg, for professorn upp högröd i ansiktet. Den näst sista studenten hade just lagt en kopia av sina svar på katedern och professorn hade genast känt igen den:

"Där är du! Du var en av de studenter jag talade om, en av de två i populationen!"

Studenten hukade sig. Vad var nu detta?

"Vad har du gjort? Du har skrivit dina svar på lösblad! Det skulle du inte göra, du skulle skriva dem på den anvisade platsen!"

Utbrottet höll på ett par minuter och här och där hördes ett "jag kan ju dessvärre inte underkänna dig" och andra mer eller mindre märkliga kommentarer. Studenten, svårt ansatt av chocken, fick hjälp från den (sista) bakomvarande eleven:

”Men tentavakterna sa ju att man fick skriva svaren på lösblad om man inte fick plats på själva tentan."

Studenten själv nickade instämmande, fortfarande närmast förstummad över professorns utbrott. Samtidigt insåg studenten nu varför tre frågor helt lämnats utan markering. Inte ett streck, inte ett kryss, ingen överstrykning. Nada. Inte ens en nolla (0) som fråga 1a belönats med innan professorn redan under rättningen helt tydligt hade tappat behärskningen. Tre svar hade alltså ingen som helst markering, som om dessa helt ignorerats.

När Professorn lugnat ner sig ett par hekto konstaterade han kort, och utan att läsa igenom de vid rättningen till synes förbisedda svaren:

“Jag rättar upp dig."

Utan att göra något som helst medgivande att han misstagit sig på något i svaret höjdes betyget upp. Han hade under rättandet helt sonika sett till att studenten, bedrövad av ett lågt betyg och med minsta möjliga avstånd till nästa betyg, skulle komma till genomgången för att professorn där skulle kunna skälla ut densamme. Han konstaterade också helt oförblommerat, som simpla obetänksamma lagbrytare med hävdelsebehov ofta gör, att ytterligare en student begått samma illgärning (skrivit på tillåtna lösblad) och därför inte getts högsta betyg!

Dessvärre var det inte, som Du läsare kanske hoppas, den bakomvarande studenten, också blek efter professorns oblyga erkännande, som utsatts för samma omilda behandling. Därför går det någonstans omkring en kvinnlig student, jo professorn tydliggjorde att det var en kvinna, med ett för lågt betyg i processrätt från Stockholms Universitet (2006-01-16). Charmigt, eller hur?

PS. Denna professor kämpar för närvarande i media med näbbar och klor mot uppfattningen att människor sitter "oskyldigt dömda" i svenska fängelser. Med tanke på hans egen oförmåga att utdela korrekta betyg till sina studenter är det väl lite tveksamt om han själv till fullo förstår begreppet rättssäkerhet. Hans vapendragare i den debatten, straffrättsprofessorn eller justitierådet, kan säkert avgöra om hans egna tillkortakommanden utgör tjänstefel eller inte och huruvida han bör ställas till svars för sina egna synder. DS

Danielsson smittar Isaksson

2006-12-02T00:53:00.000-08:00

Idioti är uppenbarligen smittsamt. Mycket smittsamt.

När osynliga mannen (se inägg från 28 augusti) nu har uppenbara svårigheter att få något att göra på utrikesdepartementet kan vi med säkerhet konstatera att han i vart fall smygit omkring där och viskat glatt i vissa medarbeares öron. Inte minst har han tisslat och tasslat med UD:s näst mest (?) korkade person, den Stora Ordföranden för Statstjänstemannafacket på anrika Sophia Albertina.

Hrr Danielsson och Isaksson utgör något av en diplomatkårens Bill och Bull. Med elake Måns fördriven från deparementet, ersatt av för dessa hrr något mer fientligt iställde Kalle, har de förlorat sin ledare och därmed också sin styrfart. Vad osynlige mannen pysslar med får vi aldrig veta, (hans tidigare osynlighet - låtsad närvaro - på Rosenbad har nu fått nya former - oönskad närvaro - på UD) men den store Ordföranden har ryckt ut till sin väns försvar.

Sparka Bill? Nä, det går inte för sig. "Som UD-tjänsteman har Bill inte begått något fel" mjauar Bull. "Och har han inte det kan han inte sparkas ffrån UD" fortsätter han morrande. Har Bill inte gjort något dumt på själva UD kan han inte heller spakas från UD menar den store Ordföranden.

Därmed har det hypotetiskt varit fritt fram för Bill att få sparken från Rosenbad för horribla förseelser där och då åtegå till UD. Få se nu, det var det där med frihet från ansvar. Nej just det, inte "frihet under ansvar" som vi lär våra ungdomar utan "frihet från ansvar" som vi lär våra statstjänstemän. Men nu har ju Bill fått mycket stark kritik av JO, demokratins sista vakthund. Det borde väl ligga honom i fatet, eller? Icke sa Bull: "JO kritiserar ett par hundra personer varje år. Skulle vi avskeda statstjänsemän enbart på grund av JO-kritik skulle vi snart inte ha några statstjänstemän kvar."

Jasså? Några tankar som far genom huvudet vid dylik läsning: om flera hundra av den store Ordförandens medlemmar (i statstjänstemannaförbundet) årligen kritiseras av JO säger det en del om denna skara medborgare. Katastrof. Kort och gott. Sedan förre statsministern tog över rodret (1996) av sagde Kalle har 3000-4000 statstjänstemän dabbat sig så till den milda grad att de förtjänat att hängas i administrationens rånock med namn och allt. Utifrån vad man kan utläsa av den store Ordförandens visdom är dessa tusentals dårar dessutom de facto kvar inom förvaltningen. Varenda en. Tanken svindlar.

Således är det hög tid att lägga om kursen och årligen börja entlediga ett antal av de värsta syndarna i JO:s skörd av misslyckade statstjänstemän. Inte alla. De värsta clownerna. Sedan lagstiftningen rörande tjänstefel ändrades (det var väldigt, väldgt länge sedan nu) fälls nämligen betydligt färre personer varför det är helt föråldrat att enbart sparka dem som fälls för tjänstefel. Att färre straffas innebär nämligen inte att statstjänstemännen begår färre eller mindre allvarliga fel. Bara att man försäkrat sig om att de slipper ta ansvar för dem. Något som har banat vägen för radarparet Bill och Bull (eller "Banditen och Beskyddaren" om man så vill) och, enligt Bull själv, tusentals och åter tusentals andra undermåliga och menlösa byråkrater.

Börja med Osynlige mannen. Det kan omöjligt vara så att den allvarligast tänkbara JO-kritiken i sig inte kan vara tillräcklig grund för uppsägning. I så fall har Bill och Bull redan hunnit smitta resten av flocken också.

Bespara UD från dylika kålsupare! Idioti är nämligen smittsamt. Mycket smittsamt!

Shhh...jag kan inte räkna.

2006-10-24T05:56:00.000-07:00

Varför kan man inte anställa någon som kan räkna på anrika institutioner som LO-borgen?

En person som säger att jorden är platt (det är den inte) eller att Gud skapade människan för 6000 år sedan (det gjorde hon inte) hör inte hemma i TV-soffor på andra tider än mitt i natten, det säger sig självt. Detta fattar, som vanligt inte SVT. På vilket sätt skiljer sig LO:s bas Lundby-Wedin från dylika stollar? Inte alls. Hon kan nämligen inte heller räkna.

Alla löntagare får minst ytterligare 300 kr kvar efter skatt efter jobbavdraget som resultat av den samtidigt genomförda sänkningen av skatt på inkomster av tjänst. 300 kronor är den maximala höjningen av avgiften till a-kassan. Den maximala ökningen drabbar dessutom yrkesgrupper som fiskare och skådespelare - ingen av dem hör hemma i LO. Eftersom "mer än 300 kr" är just mer än 300 kr i avgift tjänar LO:s medlemmar på inkomstskattesänkningen i förhållande till a-kassehöjningen.

Det är otroligt att LO inte mäktar debattera den för dem avgörande frågan: att avdragsrätten för fackavgiften försvinner. Istället lallar man omkring och räknar, ja, fel. "Inte bara fel...", som min mattelärare sade när man inte bara gjort ett onödigt slarvfel utan uppenbarligen inte förstått själva matteuppgiften "...utan helt fel".

"Om jag ska få råd att finansiera en högre A-kasseavgift måste jag gå ur facket." Och? Lyckligtvis skyddas alla arbetstagare av kollektivavtal, inte bara de som är med i facket. Ingen fara på taket. För övrigt är det troligaste att idioten som säger så inte räknat med att han får mer kvar av sin lön helt enkelt eftersom han inte förstår att man kan få mer kvar av sin lön om skatten sänks.; det enda som händer då är att alla svälter ihjäl. Personer som därutöver blandar in bilförsäkringar, persondatorer och allt mellan himmel och jord i beräknningen är helt rudis och förtjänar över huvudtaget inget utrymme i debatten.

Dessutom kan LO ju sänka avgiften med de 6 kr per medlem, säkert en ofattbart stor summa för de som lever på marginalen, som LO slussar vidare till det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Troligtvis är det någonstans här som Wanja Lundby-Wedins sko klämmer som allra hårdast: får hon sitta med i VU om hon inte betalar för sig? Knappast.

PS. Kommentarer till hennes ord i Aftonbladet:
"Det här är ju ett systemskifte." Ja? Fattar hon inte vem som vann valet?
"Den som är arbetslös får definitivt inte mer pengar över." Nä. Vem fan har sagt att de skulle få det? DS.

Ska vi byta grejjor med varann?

2006-10-04T07:43:00.000-07:00

Var det någon som trodde att sossarna inte loggade in? Välkommen till dolda kameran...

Som PANdan redan "avslöjat" (se här) kom lösenordet i folkpartiskandalen från en SSU-ombudsman. Nu visar det sig att han inte va så dum som PANdan trodde:

Klanten, Pajas 5 (socialdemokrat i västsverige som försett FP med lösenordet)
- Det var inte jag. Jag svär.
En SSu-are som delar ut lösenord till motståndarna? Hur stor del av befolkning måste egentligen spärras in för sitt eget bästa?

Han var ännu dummare än PANdan kunde föreställa sig (*makes mental note*) visar det sig eftersom han bytte lösenord med folkpartisterna. Frågan är nu om han kommer åka fast (det verkar rätt otroligt att han inte loggade in, eller hur?) och skaka galler. Och om några socialdemokrater i övrigt åker med i rutschbanan.

Min gissning är att sossarna, som ju har betydligt större vana av dylika skandaler än fp, lyckas isolera SSU-ombudsmannen. I själva verket har det loggats in friskt på folkpartiets lilla hemsida av rödluvade vargar. Men det tror jag Lejonkungen bjuder på med ett leende idag (han var ju rätt glad redan när han förlorade hälften av sina väljare).

Akt 2: Pacta sund servanda

2006-09-24T07:33:00.000-07:00

Tala till bönder på bönders vis och till lärde på latin. Jurister räknar med bråk när andra använder procent.

Som tidigare utlovats kommer här berättelse nummer två om domstolarnas virtuella vakuum (den förra om lunds tingsrätt finns här).

Bakgrund: närmare ett 70-tal tingsrätter saknade egna hemsidor 2004. Ett erjudande om att leverera en färdig hemsida (designad och fylld med innehåll) gick iväg till dem, däribland Helsingborgs tingsrätt, i juni 2004. Priset var i dessa sammanhang måttliga 10.000 kronor och hemsidan av hög kvalitét (t ex testad av synskadade).

Lagmannen i Helsingborgs TR hänsköt i vanlig ordning ärendet till en tingsnotarie som skulle höra av sig efter sommaren. Helt otippat hörde tingsnorarien NN inte av sig utan en påminnelse skickades till densamme i slutet av augusti. Tingsnotarien svarade till slut:

Notariens första mail (4 okt)
--------------------------------
Hej PANdan,

Tack för ditt e-mail. Vi har kort diskuterat igenom de delar av hemsidan som vi skulle vilja titta närmare på. Det rör sig t.ex. om viss information som vi skulle vilja lägga till eller ta bort från hemsidan. Tyvärr har vi inte kommit så pass långt att jag kan ge dig ett definitivt svar idag. Jag kommer att vara på tjänsteresa resten av denna vecka, men kommer att återkomma till dig under nästa vecka. Förhoppningsvis kan jag då ge dig närmare besked, eller i vart fall en tidsplan.

Med vänlig hälsning
NN
--------------------------------

Veckan gick fort och snart kom nästa meddelande. Detta meddelande kom att bli mycket betydelsefullt. Kan du gissa varför? Jag har fetstilsmarkerat nyckelorden.

Notariens andra och sista mail (10 okt)
--------------------------------
Hej igen PANdan,

Jag återkommer till dig angående hemsidan för Helsingborgs tingsrätt. Vad vi vill göra innan vi sätter hemsidan i drift är dels gå igenom den redan inlagda informationen för att se att allt stämmer, dels kontrollera om det är något ytterligare vi tycker skulle vara lämpligt att ha med. Detta för att vi skall kunna få största möjliga nytta av hemsidan. I övrigt var vi väldigt nöjda med det förslag ni lämnat.
Tanken är att jag skall dela upp dessa uppgifter i dag på olika personer och kan tänka mig att det tar ett par veckor
Med vänlig hälsning,
NN
--------------------------------

Det tar också ett par veckor innan svar kommer. Något mer faktiskt, och på ett oväntat sätt. En dag en bit in i november ringer plötsligt en dam från Helsingborgs TR och konstaterar torrt att man inte längre är intresserad av vårt erbjudande eftersom TR:n skall köpa en hemsida från domstolsverket. Flera inblandade. Missförstånd. Tyvärr. Klick.

PANdor kan dock inte nöja sig med dylika sidsteppande myndigheter utan påkallar ånyo tingsnotarie NN:s uppmärksamhet. PANdans inställning är att ett bindande avtal redan uppkommit mellan PANdan och TR:n.

NN blir något förbluffad men inte helt ställd. Han lovar att återkomma inom kort, och från och med detta ögonblicket rinner det inte så mycket vatten under broarna mellan telefonsamtalen. I nästa samtal har NN samlat sig och ställer många intrikata frågor. PANdan svarar så gott de går på de snärjande frågorna och tillägger ett erbjudande: eftersom hemsidan i vart fall inte skall tas i bruk kan PANdan tänka sig att dela på förlusten; om TR:n betalar ½ av offererade 10.000 (5.000) kr är saken ur världen. NN hickar till och menar att något avtal inte kommit tillstånd enbart p g a e-postkorrespondensen. Men, eftersom TR:n (nu plötsligt) känner sig delaktig i "missförståndet" vill man skiljas som vänner. NN skall återkomma.

Det gör han inom kort. Efter att ha förklarat hur lite hemsidan varit värd från början, att garantin inte kommer att nyttjas och en uppsjö andra saker konstaterar han nöjt att om PANdan accepterar 1/3 (kan jurister bara räkna i bråkform?) av utgångsbudet (3333 kr) så har TR: gjort lååångt mer än rätt för sig. Dessutom slipper PANdan en "osäker och obehaglig process som ingen vinner på". Helt uppenbart har han fått en del av infallsvinklarna från en mer meriterad kollega. Naturligtvis också mandatet att överhuvudtaget förhandla om TR:s surt förvärvade slantar. Och det mandatet sträcker sig inte längre än en juridisk tredjedel.

Efter att den initiala euforin över att ha "besegrat" en tingsrätt juridiskt (något annat kan det inte kallas när TR:n under dylika former erbjuder ett belopp - TR:n delar inte ut allmosor) bedarrat, det tar några sekunder, svarar PANdan kallt i andra ändan av telefonen att om TR:n accepterar det tidigare lagda budet om att lösa ut sig från affären för halva (också ett bråk!) beloppet (5.000) så slipper TR:n "en osäker och obehaglig process som ingen vinner på". Det blir väldigt tyst i luren. En lång stund. NN harklar sig till sist och säger att han måste ta detta med någon först. Han lovar att återkomma.

Några dagar senare ringer NN upp och meddelar att högre ort (lagmannen?) gått med på att "förlikas" på ett sådant sätt att PANdan får sina begärda 5.000 kronor och Helsingborgs TR får ingenting. Ett lika glädjande som oväntat slut för den som med TR:n "inte har ingått ett avtal".

PS. För mer domstolshumor se gärna Tingsnotariens blogg. DS

Akt 1: Virtuellt vakum

2006-09-19T01:15:00.000-07:00

Tala till bönder på bönders vis och till lärde på latin

Domstolarna är inte kända för att ligga i framkant, varken när det gäller manér, tankemönster eller teknologi. När andra myndigheter talar om 24-timmarsmyndigheten har domarna ett fasligt sjå med att sätta sig in i hur e-postmeddelanden tas emot och skickas.

Idag ringde en tingsnotarie från lunds tingsrätt. Man känner igen tingsnotarien på att de tvingas utföra alla officiella administrativa sysslor som domarna gärna undviker men är alltför viktiga för att anförtros (i juridik) icke skolad personal. För en närmare kontakt med tingsnotariens många gånger eländiga liv kan Tingsnotarien rekommenderas (jag återkommer möjligen till hans roll i ett liknande fall under morgondagen).

Denna notarie hade ett prekärt problem. Folk hade börjat ringa Lunds tingsrätt och klaga på deras hemsida. Detta förvånade en och annan på myndigheten, såväl hög som låg, inte minst eftersom lunds tingsrätt inte har någon hemsida. När notarien påbörjade sitt försvarstal (bara en mycket livlig fantasi kan rimligen gissa vad det innehöll) avbröts han av den uppretade medborgaren i kommunen: "Det har ni visst! Och innehållet är felaktigt. Det står en del på latin!"

Dilemmat som uppstått i denna småstadsidyll var följande: en hemsida som erbjudits (anbud) lunds tingsrätt sommaren 2004, utan att den hade beställts, hade inte tagits i bruk. Den låg likväl kvar på nätet som ett "utseendeförslag" i väntan på svar från myndigheten (något sådant erhölls aldrig). Påstötningar gjordes upprepade gånger (något som fick andra tingsrätter att svara nej tack) men med tiden glömdes den bort. I det virtuella vakum som uppstod hade den nu två år senare kommit att segla upp som träff nummer ett vid en sökning på lunds tingsrätt i den inte helt okända sökmotorn Google.

Latinet undrar du? Jo, ett vanligt sätt att fylla ut innehållet i en publikation för att få ett rättvisande utseende är att klistra in gammal latinsk text från boktryckarkonstens tidiga dagar (se mer om Lorem Ipsum). Men den texten har mycket lite att göra med juridik och är rätt svårtolkad för en medborgare som vill veta om gåvoskatten fortfarande finns kvar.

Huruvida det var det hutlösa priset (brutto 10.000 SEK - ett pris som för den oinvigde på marknaden närmast kan jämföras med Ryan Airs biljettpriser till kontinenten), tekniskt ointresse eller att lagmannen inte kunde öppna sina e-postmeddelanden (och därför inte läst erbjudandet) som låg till grund för myndighetens tystnad under två år är höljt i dunkel. De kan för all del ha fått en uppsjö erbjudanden som de helt enkelt inte orkat svara på. I dunkel ligger dock inte hemsidan som nu försetts med varningstext för medborgarna (se här).

Det återstår att se när lunds tingsrätt anser det vara på sin plats med en hemsida för den nyfikne medborgaren. Kanske under den här mandatperioden. Och förslagsvis inte på latin. I vart fall inte i flera år.

Konungen är död! Länge leve konungen!

2006-09-18T01:24:00.000-07:00

Dimman ligger lika tät över stockholm den 18 september 2006 som över Lützen den 6 november, 1632. Ut ur dimman och krutröken kommer konungens häst, "Rörelsen". Sadeln är tom. Kungen har fallit. Men slaget vinns ändå av svenskarna och hemma i Stockholm sitter arvtagaren trött efter nattens sergerskålar. Konungen är död! Den ny monarken tillträder. Länge leve konungen!

Kär och galen

2006-09-14T05:16:00.000-07:00

HSB, Påven vid Båven, kärt barn har många namn...

Det envisa ryktet med innebörden att SVT:s Uppdrag granskning skulle tippa valet i någon riktning visade sig vara, som rykten så ofta är, fullkomligt substanslöst. I samband med det stora TV-bråket (se tidigare inlägg), och i ljuset av att man klippte om programmet om statsministern i sista stund, tycks det som om även vår tids storgrävande journalist mest ville behålla jobbet. Som tur är kan man googla sig fram till det mesta.

Andra som säger sig vilja behålla jobbet tycks emellertid, i stor utsträckning, viga en del av sin tid åt andra sysslor. Vår största mångsysslare är statsministern. När han inte valtalar känner han av opinionen på drottninggatan på någon halv (!) procent när. Han viger folk till höger och vänster, mest vänster (även om Björn Rosengren nog numera får bedömmas som ett gränsfall), och investerar kraftigt i fastigheter.

Ett annat illasinnat rykte gör gällande att statsministern tog hjälp av ett par tjänstemän för att finkamma Sörmland på intressanta objekt, något som i så fall skulle vara ett tjänstefel i moralisk, men inte juridisk, mening. Regeringen har genom att ändra i lagen sett till så att tjänstefel inte längre drabbar några tjänstemän. Begår du ett fel är det nästan undantagslöst inte i tjänsten (s k "myndighetsutövning") och därför inte ett tjänstefel. En poliskonstapel som köper sexuella tjänster på arbetstid i tjänstebilen begår enligt denna logik inte tjänsefel trots att han beordrat kvinnan att sätta sig i bilen. Därmed har vi fått ett härligt samhälle där folk slipper bära ansvar för sina handlingar vilket ju vore både otäckt och stressigt.

Ryktet om privat fastighetsmäkleri på departementet måste naturligtvis vara fel. Vilken idiot föreslår för statsministerns fru att hon köper en skattebefriad näringsfastighet för ett åttasiffrigt belopp? En fastighet som utgörs av en tomt där det inte ens finns ett hus att bo i? Och om någon idiot föreslog det skulle ju ingen människa vid sina sinnes fulla bruk förverkliga idén och köpa fastigheten, eller hur!

Som sagt, om man inte vore galen vill säga. Kär och galen. Statsministern bekräftar det vi alla länge misstänkt (och nu är det alltså inte längre rykten): han är nyförälskad och kommunicerar med sin hustru medelst telepati (det gjorde han tidigare med bara med osynlige mannen, se tidigare inlägg). Det förklarar i så fall både ett och annat, inte minst uttalanden i stil med "Den som är satt i skuld är icke fri" och "Hur kan du som köpt en villa för sex miljoner veta hur vanligt folk har det?". Fast, de uttalandena gjordes ju för ett tag sedan.

Således måste förklaringen till folkets beundran stå att finna i en ny variant av Stockholmssyndromet. Den kidnappade (folket) fattar tycke för den nyförälskade kidnapparen (HSB) och ger honom sitt fulla stöd. Vi kan således räkna med att statsministern blir kvar ett tag men att förälskelsen kommer att ställa till det lite i politiken. Kommer Påven från Båven regera helt och hållet genom telepati under nästa mandatperiod?

Juttna mojöttej knapjaj inte

2006-09-11T07:25:00.000-07:00

SVT, en av landets sämsta arbetsgivare alla kategorier.

Det talas sällan om hur katastrofalt usel SR och SVT är som arbetsgivare. En stor del av den arbetsrätt som idag är tänkt att skydda arbetstagarna sätts systematiskt ur spel hos detta gamla statliga mediemonopol. Problemet som SVT uttrycker det är att man inte kan låta programledare få fast anställning eftersom det måste kunna komma nya ansikten i bildrutan från tid till annan.

Därför kan programledare på Bolibompa, personer som alla Sveriges barn kan förnamnet på, anställas via bemanningsföretag. När SVT undantagsvis anställer någon direkt aktualiseras alltid någon av den myriad projektanställningar som tillkommit på begäran av, just det, SVT. Anställningen slutar då lämpligen i maj så att arbetslöshetskassan får ta över kostnaderna under sommaren! För som du förstår byts ju inte programledarna ut så ofta utan ledningen räknar med att anställa dem igen till hösten. Denna taktik har använts i decennier och träffar alla programledare, såväl hög som låg. Att låta a-kassan stå för personalens kostnader under sommaren skulle, om arbetsgivaren var en flottig byggherre i Danderyd, orsaka totalt ramaskri på vilket fackförbund som helst. Att en sådan skandal inte får mer utrymme kastar natruligtvis långa skuggor på övriga media.

Lyckosamt nog, för ledningen på SVT, består fackklubben i TV-huset av ett antal avdankade enucker, ungefär lika tandlösa som självdöda kreatur, vilka ser som sin främsta uppgift att enbart företräda den handfull åldrade, självutnämnda mediarävar som hann få fast anställning på 70-talet när SVT fortfarande följde arbetslagstiftningens anda och inte dess bokstav. Tack vare dessa fackliga icke-personer uppstår överhuvudtaget inga konflikter och ledningen kan fortsätta köra över sin personal på precis vilken ledd som helst. Passar det inte åker man ut med huvudet först fortare än chefen kan säga "Fri television". Och det kan hon.

SR, som inte torde vara lika oroliga för slätstrukna ansikten i rutan, hanterar likväl sina journalister lika ruttet. Det är ett oändligt schackrande inför varje utnämning och överallt har det smugit sig in mellanchefer i organisationen som inte kan ett dyft om journalistik och ännu mindre om ledarskap. De tycks tävla i att ställa till djävulskap och så split mellan medarbetarna på ett sådant sätt att man på allvar måste ifrågasätta om de avlönas av konkurrenterna. Redaktionscheferna ses bara smyga runt i korridorerna, till synes själva rädda för att dras in i denna kafkainspirerade mardröm, istället för att ställa upp för medarbetarna.

Men när alla kan mista sin tjänst på stående fot viker till och med redaktören ner sig. Det svenska stålet biter inte längre.

Akt 4. Här föds Mollgan, källornas källa.

2006-09-09T06:43:00.000-07:00

Om du jobbar som journalist på DI och fått veta något på ett sätt du inte kan berätta vad gör du då? Ingenting går upp mot en källa:

Källa
Det måste vara en folkpartist.
En sådan kan ha uppsnappat skandalen på arbetsplatsen, folkpartiets kansli i Stockholm.

Folkpartisten måste ha ett starkt rättspatos, saker och ting skall gå rätt till. Det måste vara så starkt att det bryter lojaliteten till partiet och medarbetarna där. Annars avslöjar han inte sitt parti och offrar dem, partiledaren och valet. (Varför gick denna källa inte först till partisekreteraren? Eller till partiledaren om partisekreteraren inte lyssnade på det örat? Varför gick denne person först till en för många relativt okänd reporter på DI? Därför att det annars inte hade det inte blivit ett scoop för densamme.) Redan nu är det ont om kandidater, efter vad vi fått veta om moralen på kansliet.

Folkpartisten måste dessutom nyligen fått nys om oegentligheterna i våras - en oförvitlig person hade gått till pressen redan i mars. Ingen inloggning har skett från kansliet det senaste halvåret så hur har då denne vite riddare blivit informerad? Mystiken tätnar. Låt oss bortse från dessa petitesser och anta att han kontaktar en journalist.

Hemligt möte
Istället för att lämna materialet inklusive inloggningsuppgifterna till journalisten, vilket hade varit helt normalt, väljer källan att för första gången någonsin att själv begå olaga dataintrång. När själva avslöjandet sker visar det sig att källan inte är oförvitlig. Nu börjar det gnissla ordentligt i källans personlighet, en dubbelnatur träder fram.

Skandalen rymmer en person (spionen själv) som beordrades att gå till en journalist. Han gick till expressen och lämnade över uppgifterna. Han lät journalisten själv logga in. Och då talar vi ändå om en person som massor av gånger begagnat sig av uppgifterna och knappast kan ha tvekat att nytja dem en sista gång. Ändå träffades de inte på internetcafé där journalisten fick inloggningen demonstrerad för sig. Men vår källa , denne oförvitlige folkpartist som offrar själva valet, gör sig själv till brottsling, varför då?

Det enda, otvetydiga svaret på den frågan är: för att journalisten på DI skall slippa hamna i fängelse. Vilken oförvitlig person agerar så? Ingen, naturligtvis. Är man en oförvitlig medborgare begår man inte brott med ursäkten att meddelarskyddet kommer hålla en utanför fängelsemurarna. Bara journalister resonerar så. När det behövs.

Som sagt, vem agerar så? Ingen. Ingen utom den uppdiktade källa, Mollgan, som vår desperate skjutjärnsjournalist Alfons var i så stort behov av.

Akt 3. Mannen till vänster är "folkpartist"

2006-09-08T05:52:00.000-07:00

Hur vet vi det? Följ med...

Att som murvel angripa en kollega är mycket känsligt. Inte blir det lättare av att kollegan sitter på en stor, etablerad tidning. Det är den logiska, för att inte säga naturliga, förklaringen till att ingen journalist bemödat sig med att lösa den relativt enkla uppgiften att inte bara koppla ihop männen på bilden (det gjorde Resumé) utan att även styrka att lösenordet reste följande väg:

Sigge (origo, mannen med lösenordet Sigge)

A Klanten (socialdemokrat som kände "Sigge" och som försett B med lösenordet)
B Kuriren (folkpartist i västsverige som försett C på kansliet med lösenordet)
C Spionen (folkpartist på kansliet som spionerade på sapnet)
D Expressenreportern (reportern som C gick till)
E DI-reportern (reporter på DI som avslöjade affären tack vare D)

Ett klassiskt orspråk säger att den enklaste lösningen ofta är den rätta. Följande är det mest uppenbara, troliga och därför sanna:

A och B är vänner. Tidig höst 2005, en tidpunkt som låg politiska ljusår från valet, kan A, som är god vän med B sedan den snöpliga förlusten i EMU-valet, inte hålla sig längre. Han har av en slump noterat att chefen är totalt renons på säkerhetstänkande och har valt sigge/sigge som inloggningsuppgifter. Att veta utan att berätta är inget kul så han startar viskleken, om han inte är absolutist är oddsen att han var något alkohopåverkad extremt lågt, och förtäljer historien för B. Användarnamnet slinker med av bara farten. Sånt händer. Ofta.

B sviker emellertid några månader senare, i november, sitt förtroende och talar med C, utan att veta vad denne C kommer att ta sig för; B tycker nämligen inte heller om hemligheter som är hemliga. A kommer senare i desperation att för att rentvå sig (vilket är helt omöjligt) polisanmäla B för förtal. Det faller på sin egen orimlighet att B skulle ljuga, därför ljuger A.

C är en frammåt kille som snabbt märker att det går att nyttja uppifterna och får uppmuntran från pressekreteraren. Båda är, likt Sigge, renons på säkerhetstänkande och inser inte att de loggas i svart på vitt i servrarna. Partisekreteraren får reda på verksamheten, bleknar betänkligt och förbjuder den samt tvingar C att gå till pressen. Eftersom partisekreteraren har ett ovanligt stort inflytande talar inget för att han inte skulle bli åtlydd. Det blir han också.

C går till D. D väljer att inte skriva någonting. Till skillnad från resten av denna enkla redogörelse kommer orsaken till det belutet förbli höljt i dunkel. Men D får inloggningsuppgifterna av C. Och han använder dem. Vad han fått ut av sapnet i augusti 2006, fem månader senare, är också det oklart. Men vem som helst, även en panda, kan räkna ut att när valet är över kommer inloggnigsuppgifterna inte vara vatten värd. Informationen på sapnet är på väg att bli obsolet. Det finns dock fortfarande ett värde kvar, det han valde att inte publicera i mars. Skandalen med stort S (läs fp). Emellertid har det blivit omöjligt för D att skriva om det. Frågorna skulle bli många. Vem är källan? Varför har du inget gjort tidigare? Risken att C avlöjar att han suttit på inloggningesuppgifterna i fem månader är överhängande. Då dyker E upp. En gammal kollega och vän (se bild).

D och E är vänner. E övertalar D att släppa ifrån sig informationen om inloggningen. Tjänster och gentjänster. Genom att E lovar uppfinna en folkpartistisk källa kan D känna sig lugn. Det kassaskåpssäkra "källan är en folkpartist" kan ingen slå hål på, eftersom det är grundlagsskyddat i tryckfrihetsförordningen, D:s och E:s bästa vän. Att C skulle skvallra på D tas med i beräkningen, men inte att D hade varit så ovanligt klumpig att även han fastnade i loggfilerna. Det blev dessvärre för D lika bra att erkänna tre olaga dataintrång för att lugna alla.

Men PANdor lugnas inte så lätt:
Det kassaskåpssäkra "källan är en folkpartist" återkommer nämligen med en liten knorr. Källan finns här. Källan heter D. Det sista av D:s tre inloggningar skedde således på ett hemligt internetcafé med E tittandes över axeln.

Ergo: D är folkpartist, vilket skulle bevisas.

Akt 2. Skjutjärnsjournalisten slash Statsministern

2006-09-06T04:52:00.000-07:00

Under det att borglighetens fregatt Folkpartiet följer i Vasas fotspår, om än inte på själva jungfrufärden, sjunker också sakta tanken in att DI.se:s rosade journalist, vår nye Janne Josefsson, själv måste begått olaga dataintrång vid sitt möte med sin "källa". När väderkvarnarna tornar upp sig likt hillebardförsedda landsknektar fäller jag ner visiret och tillskriver Kammaråklagaren:

-----------------------------------------
Skickat: den 5 september 2006 21:18
Till: HM
Ämne: Förundersökning om olaga intrång i Sapnet

Kammaråklagare MH,

Jag undrar en sak angående den avslöjande journalisten Fredrik Sjöshults (DI.se) agerande i den s k spionaffären.

Är det inte så att journalisten Fredrik Sjöshult har medverkat till det dataintrång som begicks när hans källa, för att styrka sin historia, loggade in på SapNet på ett internetcafé?

Enligt Fredrik Sjöshults egen artikel sade sig "källan" vara folkpartist och aldrig tidigare ha loggat in på Sapnet. Det hade väl inte heller hänt om det inte var för att Fredrik Sjöhult ville få historien delvis bekräftad; d v s att inloggningsppgifterna faktiskt stämde samt att kontot på Sapnet hade tillgång till ett ovanligt viktigt innehåll (valstrategier mm). När de således stämt träff på ett internetcafé och källan loggade in på SapNet för att visa att det fungerade begicks rimligen brottet olaga dataintrång.

Fredrik Sjöshult som medverkat (med "råd eller dåd") till detta dataintrång bär väl straffansvar för sin medverkan? Något skydd kan väl inte ges i TF då själva intrånget inte utgjort en del av innehållet artikeln i DI.se?

En grundprincip, som kommit till uttryck i 1 kap 1 § 1 st och 3 § TF, är att ingen skall kunna åtalas och straffas för innehållet i tryckt skrift annat än när innehållet strider mot tydlig lag och utgivandet av skriften utgör tryckfrihetsbrott enligt 7 kap TF. (jfr NJA 1999 s 275)

Vänliga hälsningar,
NN
-----------------------------------------

Rättvisans kvarnar må mala långsamt men hos åklagaren lyser flitens lampa. Svar erhålls i praktiken med vändande post:

-----------------------------------------
Till NN
Datum: 2006/09/06 09:00
Rubrik: SV: Förundersökning om olaga intrång i Sapnet

Eftersom förundersökning pågår vill jag inte kommentera något av nedanstående i nuläget.

Mvh

MH
-----------------------------------------

Således får man se tiden an beträffande denne Fredrik Sjöshults egna insatser i sitt eget avslöjande. Inte minst faller skuggorna i märkliga vinklar när det uppdagas att denne demokratins försvarare själv har ett förflutet inom SSU. Och att en annan journlist på en av de slitna kvällsblaskorna suttit på samma historia sedan i våras utan att publicera någonting. Om de kände varandra? Det är klart, annars vore det ju inget spännande. (se artikel i Resumé).

Medan dyn rörs upp i kraftiga virvlar då kanonerna ramlar ur skrovet och sjunker till botten undrar jag stillsamt, finns det en "folkpartistisk källa" överhuvudtaget? Det räcker ju med att herrar Mullvadar samtalar över en öl för att få ihop till ett dylikt (ofrivillig ordvits) scoop. Vilken källa skulle gå till en okänd murvel på DI.se om han, eller hon, satt på historien som skulle förändra historien? Varför inte till kända politiska reportrar på SVT, DN, SvD eller ännu hellre Aftonbladet? Kanske är det källan Mollgan. Han som hjälper till när Alfons får det hett om öronen. När jag tittar närmare på bilden tror jag mig se hur det ligger till. Gör du?

Akt 1. Sigge och Webbportalen (Drama i ? akter)

2006-09-05T04:57:00.000-07:00

Några elementära tankar om ett urval av de inblandade i den tragikomiska fars som kommit att kallas Spionskandalen:

Ombudsmannen, Pajas 1 (ombudsmannen med det vittflygande lösenordet "Sigge")
Han har använt sitt smeknamn både som användarnamn och lösenord, sigge/sigge. Det skapar en skön känsla av säkerhet, eller hur? Inga onödiga siffror eller udda bokstavskombinationer. Inte behöver man skriva ner något heller, man minns ju vad man heter. I alla fall gör Sigge det.

Peeping Tom, Pajas 2 (den Gode folkpartisten? som avslöjade allt)
Peeping Tom hade själv inloggningsuppgifter och bedyrade att han inte själv varit inne. Eller hur! Han begick i vart fall själv olaga dataintrång när han visade reportern på DI.se SapNet. INte för att någon kommer få veta vem det är (se nedan).

Frågan är dessutom om "Peeping Tom" överhuvudtaget existerar i den form han beskrivits. Det finns ganska många exempel på politiker som skjuter sitt eget skepp i sank (se t ex Pajas 4 och 5). Men att ruva på en dylik skandal från mars till två veckor före valet och låta den explodera dåskulle slå alla tidigare rekord i tävlingen "So you think you are stupid?". Även om man räknar med politiker. Ville Peeping Tom verkligen att politiken skulle vara mindre smutsig borde han ju sett till att verksamheten avbröts långt tidigare.

Troligare är att Skjutjärnsjournalisten skyddar någon annan källa, oklart vem. Han har själv visat tillräckligt dåligt omdöme som journalist för att det ska tyckas mer sannolikt (se nedan).

Skjutjärnsjournalisten, Pajas 3 (journalisten på DI.se)
Förutom den suspekta källan "Peeping Tom" innehåller deras möte på ett inte namngivet internetcafé en intressant observation. Eftersom det olaga dataintrång som Peeping Tom gjorde sig skyldig till knappast kommit till stånd utan skjutjärnsjournalistens närvaro ("Peeping Tom" har ju enligt egen utsago inte tidigare använt inloggningsuppgifterna) har den senare medverkat till brottet olaga dataintrång. Då brottet inte begåtts genom publiceringen i DI.se faller det inte under tryckfrihetsförordningens skyddande vingar. Peeping Tom går således fri, men journalisten får gå raka vägen till fängelse utan att passera "Gå". (Skyddet som räddade fotografen på Aftonbladet i Pascalidou-fallet, NJA 1999 s 275, aktualiseras inte). När kommer han polisanmälan? Klockan startar nu...

Kuriren, Pajas 4 (folkpartist i västsverige som försett HQ med lösenordet)
- Jag ångrar mig. Jag tyckte det var lustigt att en såpass högt uppsatt socialdemokrat hade ett lösenord som var hans eget namn, säger Lagerlöf. Han påstår att han fick lösenordet redan förra hösten av en SSU-are som också sägs ha reagerat över att en ombudsman hade sitt eget namn som lösenord.

Klanten, Pajas 5 (socialdemokrat i västsverige som försett FP med lösenordet)
- Det var inte jag. Jag svär.
En SSu-are som delar ut lösenord till motståndarna? Hur stor del av befolkning måste egenltligen spärras in för sitt eget bästa?

Professorn, Pajas 6 (statsvetare, trot om du vill)
”Det är i samma klass som Watergate”. Jo, jag är beredd att hålla med. Och när kungen tårtades var det sveriges svar på "nine eleven".

Snart, inför det stundande valet, kommar Bangladesh regering generöst erbjuda Sverige 1.000 valobservatörer mot att vi ger dem mat och husrum. Det är läge att på allvar överväga att tacka ja till denna på samma gång oväntade och välmenande hjälp. Inte minst som Janne Josefsson planerar att göra "ett avslöjande som kommer avgöra valet" fem dager för valdagen. Denna gång har han lovat att (S) skall hamna i skottgluggen.

Kling och Klang på bordet! Tjofaderittan lambo!

2006-09-01T05:56:00.000-07:00

I brist på aktuell dumhet (mycket ovanligt) får jag möjlighet att påminna om efterspelet, vilket troligen gick de flesta förbi, till regeringens nya idé att sända egyptier till Egypten osv. Du känner nog till strategin. Om du inte är starkast på skolgården är det bäst att rätta sig efter den som är det. Regeringen (som med rätta inte anses speciellt stark då vi har fler generaler än kanoner i riket) gillar ofta läget, oavsett läge. Så även denna gång trots att det var lite tokigt. Väl valda ministrar, som per definition inte gör något fel, gled säkert och världsvant ur det hela genom att hålla för öronen och skrika BINGO!

Kling och Klang, vilka skötte själva resebyråverksamheten, råkade emellertid ut för en liten granskning som kanske inte var alldels positiv till sin natur. Varken för Kling och Klang själva eller deras, i det här fallet som i så många andra, namnlösa befäl. Vid närmare granskning av kritiken (se nedan) får man uppfattningen att redan första charterresan var en för mycket; för lite parasolldrinkar och för mycket bondage!

Och eftersom spel- och dobbelverksamheten inte ligger på säkerhetspolisens bord utan som tidigare nämnts regeringens (Sophia Albertinas populära bingohall vid G II A:s torg) kunde man inte undgå att ta till sig av kritiken. Så nu kan vi sova lugnt i visshet om att det där, det händer aldrig igen.

----------------------
(ur JO:s belut Diarienummer: 2169-2004)

- Överlämnande av myndighetsutövning
Säkerhetspolisen förlorade redan på Bromma flygplats kontrollen över verkställigheten och gav därmed amerikanska tjänstemän fria händer att vidta myndighetsåtgärder på svenskt territorium. Ett sådant överlämnande av svensk myndighetsutövning till utländska tjänstemän är inte förenligt med svensk lag.

- Förnedrande behandling
Verkställigheten genomfördes på ett inhumant och därmed oacceptabelt sätt. Det sätt på vilket A. och E.Z. behandlades är främmande för svenskt polisarbete och kan inte tolereras. De åtgärder som vidtogs mot de båda männen var i vissa fall olagliga och måste sammantagna karakteriseras som förnedrande. Det kan ifrågasättas om inte verkställigheten genomfördes på ett sätt som utgjorde en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen. Säkerhetspolisen borde ha ingripit mot den inhumana behandlingen.

- Passivitet
Säkerhetspolisens hantering av ärendet präglades av en genomgående passivitet från det att erbjudandet om att få använda ett amerikanskt flygplan togs emot till dess att verkställigheten avslutades. Som exempel kan nämnas att Säkerhetspolisen underlät att begära besked om vad det amerikanska kravet på att få genomföra en säkerhetskontroll innebar.

- Bristfällig organisation
Det saknades en utpekad insatschef på Bromma flygplats. De närvarande säkerhetspoliserna hade samtliga en relativt underordnad tjänsteställning. Ingen av dem upplevde sig vara ytterst ansvarig för verkställigheten. De uppvisade också en påtaglig undfallenhet inför de amerikanska tjänstemännen.
----------------------
Läs hela JO:s yttrande om Kling och Klang Airlines här.

Okänt säkerhetssystem avslöjat!

2006-08-31T07:45:00.000-07:00

Jag har tidigare, tillsammans med sveriges samlade journalistkår, försökt att få ut loggfiler om osynlige mannens förehavanden kring jul. Det gick, som väntat, inget vidare (se bifogat brev).

----------------------------
Till
NN

Vi har tagit emot din begäran om att få en "sammanställning ur dataregistret/loggfilerna som (enbart) visar när Lars Danielsson kom till och gick från regeringskansliet från och med den 24 december till och med den 27 december för åren 2004 och 2005".

Regeringen har tidigare fattat beslut i liknande frågor och bedömde då att uppgifterna i förteckningarna i Regeringskansliets tekniska system för inpassering
omfattas av sekretess enligt 2 kap. 2 § och 5 kap. 2 § 1 sekretesslagen (1980:100). Jag bedömer mot den bakgrunden att de uppgifter som du nu har begärt inte kan lämnas ut till dig.

Om du har några frågor eller om du inte är nöjd med detta besked är du välkommen att ringa till eller på annat sätt höra av dig till Statsrådsberedningen, rättschefens kansli.

Med vänlig hälsning
Christina Weihe
----------------------------

Således är Rosenbad tryggat från insyn från kreti och pleti. Du känner väl till de där klantarna som med jämna mellanrum går till valurnorna och röstar i hopp om någon form av folkstyre.

Nyligen visade sig dock att Osynliga mannen kunde röra sig fritt på Rosenbad (se inlägg 28 aug). När osynligheten inte förslog, som vid tillträde till hans arbets(?)rum (även den dörren krävde nämligen, i god Karolinsk anda, säkerhetskort och magnetremsor), trixade han troligen med sin teleporteringsring. En dylik säkerhetsrisk, tillika handelsresande i dålig PR, utgjorde förstås ett reellt hot mot den trygge och stablie landsfadern längre ner i korridoren.

Som tur var finns det ytterligare ett säkerhetssystem, hittills helt okänt, på Rosenbad som bara regeringschefen har tillgång till. Det kan manövreras från ett flertal positioner inom stadsrådsberedningen (se bild) och prövades under gårdagen. Fire For Effect! Falluckan gjorde succé: osynlige mannen är försvunnen och Rosenbad är nu för all framtid säkrat, tro mig!

Osynliga mannen slår till igen!

2006-08-29T07:21:00.000-07:00

Osynliga mannen har vandrat runt på regeringskansliet utan att lämna några som helst spår. Jo, vissa rester har kvarblivit efter hans otydliga extistens: minnesbilden. Hans egen alltså. Ingenting överenstämmer emellertid mellan vår verklighet och hans dikt. Inte ens i inpasseringsloggarna har det lämnats minsta spår efter honom. Som en osalig ande glider han, den svenska ämbetsmannens urtyp, fram och utövar sitt kall.

Osannolikt nog visar det sig att man, om man är någorlunda känd, kan röra sig fritt i rikets hjärta utan att registreras. Vilka som egenligen skall skyddas med säkerhetssystem är oklart. Inte är det osynliga mannen dock, honom kan ingen komma åt.

Läs Justitieombudsmannens syn på denna mäktiga vålnad!