Danielsson smittar Isaksson

Idioti är uppenbarligen smittsamt. Mycket smittsamt.

När osynliga mannen (se inägg från 28 augusti) nu har uppenbara svårigheter att få något att göra på utrikesdepartementet kan vi med säkerhet konstatera att han i vart fall smygit omkring där och viskat glatt i vissa medarbeares öron. Inte minst har han tisslat och tasslat med UD:s näst mest (?) korkade person, den Stora Ordföranden för Statstjänstemannafacket på anrika Sophia Albertina.

Hrr Danielsson och Isaksson utgör något av en diplomatkårens Bill och Bull. Med elake Måns fördriven från deparementet, ersatt av för dessa hrr något mer fientligt iställde Kalle, har de förlorat sin ledare och därmed också sin styrfart. Vad osynlige mannen pysslar med får vi aldrig veta, (hans tidigare osynlighet - låtsad närvaro - på Rosenbad har nu fått nya former - oönskad närvaro - på UD) men den store Ordföranden har ryckt ut till sin väns försvar.

Sparka Bill? Nä, det går inte för sig. "Som UD-tjänsteman har Bill inte begått något fel" mjauar Bull. "Och har han inte det kan han inte sparkas ffrån UD" fortsätter han morrande. Har Bill inte gjort något dumt på själva UD kan han inte heller spakas från UD menar den store Ordföranden.

Därmed har det hypotetiskt varit fritt fram för Bill att få sparken från Rosenbad för horribla förseelser där och då åtegå till UD. Få se nu, det var det där med frihet från ansvar. Nej just det, inte "frihet under ansvar" som vi lär våra ungdomar utan "frihet från ansvar" som vi lär våra statstjänstemän. Men nu har ju Bill fått mycket stark kritik av JO, demokratins sista vakthund. Det borde väl ligga honom i fatet, eller? Icke sa Bull: "JO kritiserar ett par hundra personer varje år. Skulle vi avskeda statstjänsemän enbart på grund av JO-kritik skulle vi snart inte ha några statstjänstemän kvar."

Jasså? Några tankar som far genom huvudet vid dylik läsning: om flera hundra av den store Ordförandens medlemmar (i statstjänstemannaförbundet) årligen kritiseras av JO säger det en del om denna skara medborgare. Katastrof. Kort och gott. Sedan förre statsministern tog över rodret (1996) av sagde Kalle har 3000-4000 statstjänstemän dabbat sig så till den milda grad att de förtjänat att hängas i administrationens rånock med namn och allt. Utifrån vad man kan utläsa av den store Ordförandens visdom är dessa tusentals dårar dessutom de facto kvar inom förvaltningen. Varenda en. Tanken svindlar.

Således är det hög tid att lägga om kursen och årligen börja entlediga ett antal av de värsta syndarna i JO:s skörd av misslyckade statstjänstemän. Inte alla. De värsta clownerna. Sedan lagstiftningen rörande tjänstefel ändrades (det var väldigt, väldgt länge sedan nu) fälls nämligen betydligt färre personer varför det är helt föråldrat att enbart sparka dem som fälls för tjänstefel. Att färre straffas innebär nämligen inte att statstjänstemännen begår färre eller mindre allvarliga fel. Bara att man försäkrat sig om att de slipper ta ansvar för dem. Något som har banat vägen för radarparet Bill och Bull (eller "Banditen och Beskyddaren" om man så vill) och, enligt Bull själv, tusentals och åter tusentals andra undermåliga och menlösa byråkrater.

Börja med Osynlige mannen. Det kan omöjligt vara så att den allvarligast tänkbara JO-kritiken i sig inte kan vara tillräcklig grund för uppsägning. I så fall har Bill och Bull redan hunnit smitta resten av flocken också.

Bespara UD från dylika kålsupare! Idioti är nämligen smittsamt. Mycket smittsamt!