En professors bekännelser

Det var en gång en professor i processrätt som tog sig friheten att inte sätta korrekta betyg på tentander han irriterade sig på.

Efter en sedvanlig tentagenomgång höjde han ofta sitt förmanande finger och meddelade att det var mycket osannolikt att någon student hade fått fel betyg eftersom han (till skillnad från andra professorer?) gick igenom tentamensresultat som låg på gränsen till ett högre betyg och granskade dessa extra noggrannt.

En gång hävdade han efter genomgången, under det att studenterna formerade en ringlande kö fram till katedern, att:

"Det finns maximalt två i populationen som kan tänkas höjas upp".

Det verkade som att han syftade på två studenter där han efter noga övervägande bestämt sig för ett lägre betyg men att detta eventuellt kunde "diskuteras". Då populationen utgjordes av ett drygt hundratal studenter var det för dem ett rätt nedslående besked men alla hoppades säkert hålla en vinstlott i handen (kopian på sin tenta).

Då alla utom två studenter betats av och skickats iväg, utan att någon fått löften om höjt betyg, for professorn upp högröd i ansiktet. Den näst sista studenten hade just lagt en kopia av sina svar på katedern och professorn hade genast känt igen den:

"Där är du! Du var en av de studenter jag talade om, en av de två i populationen!"

Studenten hukade sig. Vad var nu detta?

"Vad har du gjort? Du har skrivit dina svar på lösblad! Det skulle du inte göra, du skulle skriva dem på den anvisade platsen!"

Utbrottet höll på ett par minuter och här och där hördes ett "jag kan ju dessvärre inte underkänna dig" och andra mer eller mindre märkliga kommentarer. Studenten, svårt ansatt av chocken, fick hjälp från den (sista) bakomvarande eleven:

”Men tentavakterna sa ju att man fick skriva svaren på lösblad om man inte fick plats på själva tentan."

Studenten själv nickade instämmande, fortfarande närmast förstummad över professorns utbrott. Samtidigt insåg studenten nu varför tre frågor helt lämnats utan markering. Inte ett streck, inte ett kryss, ingen överstrykning. Nada. Inte ens en nolla (0) som fråga 1a belönats med innan professorn redan under rättningen helt tydligt hade tappat behärskningen. Tre svar hade alltså ingen som helst markering, som om dessa helt ignorerats.

När Professorn lugnat ner sig ett par hekto konstaterade han kort, och utan att läsa igenom de vid rättningen till synes förbisedda svaren:

“Jag rättar upp dig."

Utan att göra något som helst medgivande att han misstagit sig på något i svaret höjdes betyget upp. Han hade under rättandet helt sonika sett till att studenten, bedrövad av ett lågt betyg och med minsta möjliga avstånd till nästa betyg, skulle komma till genomgången för att professorn där skulle kunna skälla ut densamme. Han konstaterade också helt oförblommerat, som simpla obetänksamma lagbrytare med hävdelsebehov ofta gör, att ytterligare en student begått samma illgärning (skrivit på tillåtna lösblad) och därför inte getts högsta betyg!

Dessvärre var det inte, som Du läsare kanske hoppas, den bakomvarande studenten, också blek efter professorns oblyga erkännande, som utsatts för samma omilda behandling. Därför går det någonstans omkring en kvinnlig student, jo professorn tydliggjorde att det var en kvinna, med ett för lågt betyg i processrätt från Stockholms Universitet (2006-01-16). Charmigt, eller hur?

PS. Denna professor kämpar för närvarande i media med näbbar och klor mot uppfattningen att människor sitter "oskyldigt dömda" i svenska fängelser. Med tanke på hans egen oförmåga att utdela korrekta betyg till sina studenter är det väl lite tveksamt om han själv till fullo förstår begreppet rättssäkerhet. Hans vapendragare i den debatten, straffrättsprofessorn eller justitierådet, kan säkert avgöra om hans egna tillkortakommanden utgör tjänstefel eller inte och huruvida han bör ställas till svars för sina egna synder. DS