SL tar priset och slår ett slag för automatbranschen

Personer som inte hanterar sina egna pengar har en förkärlek för att elda med dem i kaminen

Globaliseringen gör att världen kommer allt närmare och med den både det ljuva italienska och det något mindre glamorösa bengaliska köket.

I de nya matvanornas kölvatten följer dessvärre kontinentala later som korruption och ineffektivitet; ren dumhet har väl funnits här i alla tider. På bussen från Odenplan noterade jag imorse ett tidens tecken. Tre meter efter busshållplatsen finns ett stoppljus. Buss nummer 4 inväntar några minuter tiden för avgång. Exakt på utsatt tid slår han igen dörrarna och kör, tre meter. Stoppljuset är rött. Kan någon förklara varför denne chaufför inte inväntar grönt ljus innan han stänger dörrarna och kör? Då hade killen som stod och bankade på dörren kunnat få åka med.

Inne på bussen gör man reklam för sig själv, SL alltså: "Priset går från 20 till 40 kronor den 29/1 - kort lönar sig." Man förvånas något över att det inte finns en lag mot dylik fördubbling av biljettpriserna. Men datumet känns än mer märkligt: från den 29 januari? Kunde inte folk åka billigare månaden ut? Varför inte från den 1 februari (eller den 1 januari för den delen om det ekonomiska fick styra)? Ah, den 29:e är en måndag... Men vad har måndagar för signifikant och oomkullrunkelig betydelse?! Var det så viktigt att de nya priserna började gälla en måndag blir det än mer obegripligt att den inte genomfördes den 1/1 (japp, en måndag).

Fick SL bestämma skulle väl varje år börja med en måndag och vi som fyller år den 19 oktober skulle alltid fylla år på en fredag. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Dessvärre har SL mycket större befogenheter än så: ett nytt avgiftssystem skall införas till okända (men, misstänker jag, betydande) kostnader. Även där roar sig SL med att göra lite reklam, på varje spärr sitter en plastbit som informerar om detta. Varför? Behöver jag som resenär känna till att spärrarna i framtiden skall bytas ut?! (Är det för övrigt något fel på nuvarande spärrar?) Någon annan som inte har en susning om det är den för investeringen ansvarige på SL. På en direkt fråga vad de nya spärrarna skall kosta svarar han med besked:

Det vet jag inte, men det gör inget - de nya prishöjningarna täcker investeringen.

Ja, men vad bra! Då vet vi i varifrån pengarna tas. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Det vet vi också när det gäller de till sommaren återinförda trängselavgifterna för bilar. Regeringens trafikutredare föreslår däremot finurligt att dessa skall bli avdragsgilla ("undantaget gick an under försöket i sju månader men när de skall permanentas kan vi inte ha sådana undantag"). Perfekt. Detta innebär att folk inte kommer att låta sig påverkas av dem i någon större utsträckning. Varför inte bara kalla dem "avgifterna" sedan målsättningen med dem omedvetet rationaliserats bort? Eller varför inte strunta i att återinföra dem alls om det är så besvärligt att se till att de resulterar i det enda som gör dem värda namnet?

Kostnaderna för SL:s "det lönar sig kort" är inte avdragsgillt då det inte når upp till ribban som måste överskridas för att få dras av som resekostnader. Men det kan ju var och en räkna ut. Vem skulle då finansiera idioten som ansvarar för SL:s stora satsning på nya spärrar? Vän av ordning och tysk effektivitet skulle uppskatta om några pengar satsades på själva förflyttandet av de resande från A till B.

Och hur var det med de globala influenserna? Har vi i utbyte för ineffektivitet och färsk pasta påverkat omvärlden något? Jag har svårt att tro att surströmmingen gjort succé i Rom eller Dhaka. Däremot finns världens effektivaste krishanterare i Italien och Nobels senaste fredspristagare i Bangladesh. Bravo Sverige!

Go SL! Go trafikutredaren! Noobs...

En professors bekännelser

Det var en gång en professor i processrätt som tog sig friheten att inte sätta korrekta betyg på tentander han irriterade sig på.

Efter en sedvanlig tentagenomgång höjde han ofta sitt förmanande finger och meddelade att det var mycket osannolikt att någon student hade fått fel betyg eftersom han (till skillnad från andra professorer?) gick igenom tentamensresultat som låg på gränsen till ett högre betyg och granskade dessa extra noggrannt.

En gång hävdade han efter genomgången, under det att studenterna formerade en ringlande kö fram till katedern, att:

"Det finns maximalt två i populationen som kan tänkas höjas upp".

Det verkade som att han syftade på två studenter där han efter noga övervägande bestämt sig för ett lägre betyg men att detta eventuellt kunde "diskuteras". Då populationen utgjordes av ett drygt hundratal studenter var det för dem ett rätt nedslående besked men alla hoppades säkert hålla en vinstlott i handen (kopian på sin tenta).

Då alla utom två studenter betats av och skickats iväg, utan att någon fått löften om höjt betyg, for professorn upp högröd i ansiktet. Den näst sista studenten hade just lagt en kopia av sina svar på katedern och professorn hade genast känt igen den:

"Där är du! Du var en av de studenter jag talade om, en av de två i populationen!"

Studenten hukade sig. Vad var nu detta?

"Vad har du gjort? Du har skrivit dina svar på lösblad! Det skulle du inte göra, du skulle skriva dem på den anvisade platsen!"

Utbrottet höll på ett par minuter och här och där hördes ett "jag kan ju dessvärre inte underkänna dig" och andra mer eller mindre märkliga kommentarer. Studenten, svårt ansatt av chocken, fick hjälp från den (sista) bakomvarande eleven:

”Men tentavakterna sa ju att man fick skriva svaren på lösblad om man inte fick plats på själva tentan."

Studenten själv nickade instämmande, fortfarande närmast förstummad över professorns utbrott. Samtidigt insåg studenten nu varför tre frågor helt lämnats utan markering. Inte ett streck, inte ett kryss, ingen överstrykning. Nada. Inte ens en nolla (0) som fråga 1a belönats med innan professorn redan under rättningen helt tydligt hade tappat behärskningen. Tre svar hade alltså ingen som helst markering, som om dessa helt ignorerats.

När Professorn lugnat ner sig ett par hekto konstaterade han kort, och utan att läsa igenom de vid rättningen till synes förbisedda svaren:

“Jag rättar upp dig."

Utan att göra något som helst medgivande att han misstagit sig på något i svaret höjdes betyget upp. Han hade under rättandet helt sonika sett till att studenten, bedrövad av ett lågt betyg och med minsta möjliga avstånd till nästa betyg, skulle komma till genomgången för att professorn där skulle kunna skälla ut densamme. Han konstaterade också helt oförblommerat, som simpla obetänksamma lagbrytare med hävdelsebehov ofta gör, att ytterligare en student begått samma illgärning (skrivit på tillåtna lösblad) och därför inte getts högsta betyg!

Dessvärre var det inte, som Du läsare kanske hoppas, den bakomvarande studenten, också blek efter professorns oblyga erkännande, som utsatts för samma omilda behandling. Därför går det någonstans omkring en kvinnlig student, jo professorn tydliggjorde att det var en kvinna, med ett för lågt betyg i processrätt från Stockholms Universitet (2006-01-16). Charmigt, eller hur?

PS. Denna professor kämpar för närvarande i media med näbbar och klor mot uppfattningen att människor sitter "oskyldigt dömda" i svenska fängelser. Med tanke på hans egen oförmåga att utdela korrekta betyg till sina studenter är det väl lite tveksamt om han själv till fullo förstår begreppet rättssäkerhet. Hans vapendragare i den debatten, straffrättsprofessorn eller justitierådet, kan säkert avgöra om hans egna tillkortakommanden utgör tjänstefel eller inte och huruvida han bör ställas till svars för sina egna synder. DS